Jag är en duktig klättrare och klättrar ofta i gulplommonträdet utanför köksfönstret. Det började jag med redan när jag var liten och började vara ute.
Matte säger att jag fungerar som en fågelskrämma när jag lurar här ovanför fågelmaten som hänger i trädet.
Men så skrämmande kan jag inte vara, för fåglarna brukar ändå äta av fågelmaten trots att jag sitter här. Matte funderar på hur länge grenarna håller nu när jag är större och tyngre...?
Småfåglarna är svåråtkomliga och snabba, och när jag kommer för nära fågelmaten sticker de sin väg...
Mjau från Felix
2 kommentarer:
Ajajaj inte röra de små söta. Tur att de kan flyga. Man lär så länge man lever heter det ju.
Ha nu en fin vecka
Kram Meta
Tur att fåglarna är så snabba! Spännande att sitta och spana på dem. Det är favoritsysselsättning,lsättningen här också ;)
Kram Lena
Skicka en kommentar