En jägarhistoria

I dag har jag namnsdag enligt almanackan. Det är första gången jag har namnsdag och dagen har varit bra, fast riktigt kall. Temperaturen har hållit sig mellan 18 och 23 minusgrader hos oss! Men när matte åkte hem från jobbet i kväll var det 27 minusgrader på slätten någon kilometer hemifrån. Burr! Det är tur att vi bor i skogskanten där det inte blir riktigt lika kallt.

På förmiddagen smet jag ut genom ytterdörren innan jag visste att det var SÅ kallt ute. För i går var det "bara" omkring 10 minusgrader, och då var jag ute och roade mig i snön en lite längre stund. Det spelar ingen roll att det är djup snö och kallt om tassarna...

...när jag har fått syn på fåglarna vid fågelmaten i trädet utanför köksfönstret. Jag har ju tittat på dem genom fönstret de senaste veckorna, men det är så mycket mer spännande att se dem på nära håll. Matte försöker säga något om att man inte får jaga fåglar, men jag är av en jägarsläkt så jag tror inte att jag bryr mig om att lyssna på det örat...

Men jag kan faktiskt fånga möss också! Hittills har jag bara tränat på leksaksmöss, bollar och papperstussar och diverse andra saker. Men i går fångade jag min första riktiga skogsmus - eller nästan i alla fall.

Jag fick lite hjälp av husse som hade gillrat burfällan i garageförrådet, eftersom fåglarnas nötter hade försvunnit helt oförklarligt.

Det visade sig vara en fyrbent liten nöttjuv...

Jag lekte mest "katt och råtta-leken" med musen - vilket var jättekul! Matte var inte lika snabb som jag, så jag hamnade delvis utanför bilden...

Husse säger att jag visar fina jägarinstinkter och beter mig som katter brukar göra...

... men jag har inte lärt mig att man ska äta upp de riktiga bytena än. Och varför ska man göra det förresten, när man kan få tonfisk av matte...?

Mjau från Felix