Stilstudie i uppfostran

Matte försöker lära mig att inte sitta på köksbordet, men då är det väl tillåtet att ligga...? Jag anlägger min mest vädjande blick...

...eller också tittar jag långt i fjärran för att visa att jag inte förstår att det är mig hon pratar med.

Det är lite tröttsamt det här...

Det vill till att inte ge sig. Kanske du kan klia mig under hakan matte, medan vi diskuterar?

Nu var det ingen mat på bordet, annars får jag bara vara på den bortre halvan av bordet. Men ärligt talat... vem bryr sig?

Mjau från Felix