En snörik och märklig vecka

Det har på flera sätt varit en märklig vecka.

Det har snöat varje dag, så det är ingen risk att snön försvinner än på ett tag. Gulplommonträden på framsidan är nertyngda av snö...

...och rododendronbuskarnas vita mössor har blivit tjockare.

Den stiliga jättegranen som syns bakom garagetaket är vackert snöprydd. När matte och husse flyttade hit för drygt 30 år sedan var granen bara en liten gran som i flera år fick julgransbelysning, innan den "växte ur" sin roll som julgran.

Bakom växthuset är skogen som en vit vägg.

Det är rena rama trollskogen här. Lite märkligt att skogen syns mera när den är vit av snö.

En del säger att det inte händer något på landet... Men vad säger ni om följande? De mindre vägarna här omkring har mestadels varit glashala och helt osandade den senaste veckan. Matte har råkat ut för olika incidenter varje dag, vilket har varit olustigt och gjort att matte har blivit försenad till jobbet flera dagar.

I måndags var det en extrabred långtradare, som just lastat av en skogsmaskin, som stod parkerad strax före en kurva på en smal grusväg. Det gick inte att komma förbi. Chauffören tyckte att matte kunde åka i snödrivan, men det tyckte inte matte var någon bra idé, speciellt inte som det stod en snökäpp i vägen... Men chauffören var snäll och backade in på skogsvägen i kurvan, så matte kunde komma förbi.

I tisdags mötte matte en timmerbil med släp på ungefär samma ställe. Timmerbilen kom i full fart bakom kurvan... Matte höll till höger på den smala vägen och hoppades att det skulle gå bra, vilket det faktiskt gjorde! Men hjärtat hoppade upp i halsgropen på matte.

I onsdags när matte kom i den tvära svängen mitt i byn och var på väg ner mot slätten dök plötsligt långtradaren från i måndags upp bakom nästa backkrön. Den här gången var skogsmaskinen pålastad och det var en halvmil från i måndags, så det var inget väntat möte. Ingen chans att kunna mötas, utan matte fick backa uppför backen. Det var halt och slirade en del för matte, och lastbilen fick sedan backa och ta ny sats för att komma upp i den lilla backen.

I torsdags var det värre... När matte kom runt en kurva där det är en lång nerförsbacke stod det plötsligt en traktor med släp tvärs över vägen. Släpet med höbalar låg i diket. Matte lyckades som tur var stanna bilen i tid, men det var glashalt i backen, så när matte skulle backa tillbaka för att vända gled bilen bara i sidled... Det var bara att vänta närmare en halvtimme innan en lastmaskin med sand i skopan kom. Med sand under hjulen gick det bättre att backa tillbaka uppför backen. Vägen och snödrivorna var jämnvita, så det var inte helt enkelt att backa en kilometer på en krokig väg, till närmaste skogsväg där det gick att vända. Sedan fick matte åka tillbaka och ta en annan väg.

I fredags följde matte ett råd från en arbetskamrat som tyckte att det var bättre att åka en omväg på den något större vägen än den genväg som matte brukar åka, och har åkt i mer än 20 år... Men det rådet skulle matte inte ha följt, för det slutade med att matte fick vända om och åka den mindre genvägen i alla fall. För vid vägkorsningen till riksvägen stod det en långtradare med släp som inte kom upp för backen och kunde ta sig ut på stora vägen. Så bil efter bil fick backa nerför backen och vända på en mindre grusväg. Det var mycket trafik på riksvägen, så det dröjde innan bilisterna förstod att långtradaren inte tog sig upp för den osandade vägen... Varför sandar man inte vägarna? Åtminstone backar och kurvor kunde man väl sanda? Jag är glad att jag inte behöver åka bil som matte gör. Det räcker att höra när hon berättar alla historier. Men jag fäller ut broddarna (klorna) när det är halt ute...

Sedan har matte haft huvudet fullt med tankar på en kär faster som förra helgen togs in på sjukhus. I går morse gick hon bort efter en kort tids sjukdom. Så matte och övriga släktingar är både ledsna och överraskade, och tänker förstås på de allra närmaste anhöriga.

Mjau från Tiger