Snödjupet ökar

Oj, vad det har snöat i flera dagar nu. Tur att husse skottar en del gångar lite här och var i trädgården, för annars skulle jag snart inte ta mig fram. Längs gången till entrén räcker snön nästan ända upp till knäna på matte på en del ställen. Fåglarna lever ganska skyddat från sparvhöken under gulplommonträden nu. Ser ni att det sitter en fågel där under träden? 

Och ändå försöker husse att flytta snön långt bort för att inte få jättestora snöhögar vid infarten.

Vid pergolan mellan huset och garaget ser det inte ut att vara så mycket snö som det egentligen är. Men snön räcker nästan ända upp till fönstren på garaget till höger.

Och det är inte mycket som syns nu av drivbänkarna i trädgårdslandet.

Skogen är som en vit vägg när alla träd är snötäckta. Regnmätaren står kvar ute, för husse tar in den när det har snöat och mäter snön i smält form. Matte tycker annars att det är enklare att ta tumstocken och mäta snödjupet på gräsmattan, som nu börjar närma sig en halvmeter snö. Stammen syns knappt på plommonträdet till höger...

...eller på det lilla äppelträdet intill dammen. Brunnen är helt översnöad nu och snart är den stora stenen vid dammen det med.

Bakom syrenhäcken, mitt emot rosenbågen, skymtar man hålet med öppet vatten i dammen. Det är också ett bra ställe att se snödjupet, men då måste man ta sig dit också...

Utsikten från balkongen är väldigt snövit...

...och man anar inte ens Kilsbergen mellan träden. Men om ni har tittat på SM-veckans skidtävlingar i Ånnaboda på TV vet ni att det har snöat i flera dagar här.

Jag gillar att vara ute i snön, vilket husse och matte tycker är lite märkligt. Men om jag är inne blir jag ganska lätt rastlös av mig. När jag bökade i kökslådan med kattgodis och annat kul, hittade jag min bläckfisk med kattmynta som jag fick för ett par år sedan. Den är fortfarande kul att leka med.

Mjau från Tiger