Dammen med alla guldfiskar är en naturlig del av tassemarkerna, men så har det inte alltid varit...
Så här ser dammen ut nu i september 2016. Guldfiskarna trivs verkligen där. När dammen grävdes för fem år sedan var det Tiger som bodde här och inspekterade jobbet. Men jag har kollat på bilderna på bloggen, så jag vet hur det började.
Den röda näckrosen blommar igen trots att det är september och den har blommat tidigare i sommar. Här skymtar man guldfiskarna i närheten av den stora stenen. I oktober 2011 hade matte planterat en del växter runt dammen, men det är betydligt mera som växer runt dammen nu.
Äppelträdet Fredrik har växt till sig och i år blir det riktigt många äpplen för första gången. Äppelträdet växer intill rotzonsfiltret som husse grävde två år efter dammen.
Här under funkiorna vid rotzonsfiltret har jag legat mycket i sommar. Jättebra ställe att spana på fåglar (fast matte gillar inte att jag spanar på fåglar...). Men man blir varken varm av solen eller blöt när det regnar när man ligger här.
Äppelträdet i slänten har haft det tufft med både älgen som toppade det, matte som nästan ströp det och rotzonsfiltret som kom lite nära, men det ger många stora fina äpplen i år.
Sensommar runt dammen innebär inte lika mycket blomning som tidigare på sommaren, men såpnejlikan och höstfloxen blommar...
...liksom New Dawn-rosen på rosenbågen. Klätterrosen frös ned i vintras, men har hämtat sig och klättrat en bit i sommar, även om den var mycket större förra året.
Hösten 2013 fick husse och matte två stora guldfiskar. De blev så glada när de fick flytta till den stora dammen att de ynglade av sig. Så sommaren därpå föddes en mängd små guldfiskar. De flesta finns fortfarande kvar i dammen...
Det är en så där 120 stycken guldfiskar som har växt till sig rejält och de flesta har fått sin guldfärg i sommar. Tyvärr lever inte de gamla guldfiskarna längre. Goldie dog förra sommaren och Wanda saknade förmodligen henne och dog under vintern. De hade levt tillsammans i förmodligen 15-20 år, och fick inga yngel förrän hos oss, men då blev det rejält med nya små guldfiskar. Här är det utfodring som pågår (inom ringen för att inte fiskfodret ska rinna ner genom bäcken). Om någon är spekulant på guldfiskar går det bra att höra av sig till matte! Husse kan fånga dem, för vi behöver inte ha riktigt så många guldfiskar (jag gillar inte vatten och fångar inte fiskar).
Det är nästan lite Monet-känsla över dammen med näckrosor och guldfiskar. Husses och mattes dröm om en damm gick i uppfyllelse och blev ett riktigt paradis.
Mjau från Felix
.jpg)
.JPG)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
5 kommentarer:
Vilka underbara bilder och så fint det är i och runt dammen.
Ha det bra!
Birgitta
Ja det är verkligen fint vid er damm. Skulle gärna ha en jag med men se då får jag inte plats själv här på kolonin och vem ska då sköta allt. Mannen vill ha ett litet vattenfall och det ska nog fixas så småningom ( när huset är färdigt) allt har sin tid liksom
Ha nu en fin vecka
Kram Meta
Härliga bilder på guldfiskarna och att de ynglar av sig är väl verkligen ett tecken på att de trivs.
Allt gott
/Anette
Tack för den rara kommentaren hos mig! Jag kikade in på min blogg idag och såg att du hört av dig - roligt, så klart!
Alltså er damm, helt fantastiskt fin och tänk att fiskarna trivs så bra. Ja, jag förstår dom ju, men i alla fall. Det är så vackert gjort för det ser verkligen ut som en liten sjö och ingen konstruerad damm. Det måste vara gjort med stor kärlek och mycket engagemang och så sköts det minutiöst, det förstår jag ju! Helt fantastiskt!
Jättesynd, jag förstår inte att det inte blev fröer från rutan, men om jag förblir vid mina sinnen så kanske jag kommer ihåg det till ett annat år. Jag har ju själv tagit fröer så jag förstår inte.....nåja, naturen har sin egen gång.
Jo, Nisse blev 12 år. Han tacklade av märkbart sista veckan och de tre sista dagarna förstod vi väl att det var något allvarligt. Så på en söndag iväg till veterinären som kunde konstatera att alla organ tagit slut. Hon förklarade gången av det hela, men jag har glömt det. Han vägde i februari 5,5 kg och den dagen han flyttade till katthimlen vägde han 2,8 kg. Han fick en lugnande spruta och somnade och sedan den slutliga sprutan. Sen kom han tillbaka i en liten kruka.....
Pippi är på sitt 19:e år och verkar ha tagit det hela mycket bra, iaf märks inget på henne. Hon tvättade Nisse ofta och nu gör hon det med hunden Leia istället, som så klart njuter av att få bli omhändertagen av Pippi!
I denna höga ålder sover ju tydligen katterna mycket. Hon får all uppmärksamhet nu, så det är klart att hon mår bra av det. Hon hör ibland inte så bra, men vi kan inte riktigt utröna om hon helt tappat hörseln, men hon kommer när vi kommer hem osv och när jag visslar då hör hon helt klart.
Problemet med denna gamla katt är att det är svårt att resa bort. Leia är ju bara att lämna in på hundpanget, men vi kan bara inte förmå oss att lämna Pippi på ett pensionat även om det finns ett som skall vara jättebra, här i närheten. Så det blir vår granne, tillika min kusin, som får äran, men dom är inte alltid hemma. Dom har en dotter långt norrut i Norge och en i Skåne! Så dom reser mycket. Men det löser sig alltid.
Ha det så bra och tack för att du hörde av dig!
Stora kramen Agneta
Jag beundrar din, eran damm, verkligen mycket fin och med alla guldfiskar m.m.
Förstår att det är mycket jobb med den, därför har jag aldrig funderas ens på att skaffa
fast jag är ändå lite avund på er som har damm. Jag skulle inte göra annat än att sitta där och leka och mata fiskarna, det är så rogivande tycker jag.
Felix måste tycka detsamma eller hur. När jag ser en katt blir jag sorgsen,
för våran Sixten har inte kommit ännu, så då måste vi försöka tänka att han är död.
Det bästa hade varit att vi fått begrava honom och börja sörja, nu tänker man alltid
att'tänk om' . . . . så den känslan nu är så konstig. Man undrar ju vad som hänt.
Jag har inte heller tagit det definitiva beslutet och skrivit om det på bloggen ännu.
Lycka till med eran fina damm.
Kram/ Eva
Skicka en kommentar